På gång i byn

  • Inga kommande händelser
AEC v1.0.4

Strömsnäs ursprung

 

Nybygge

Den 4 mars 1757 ansökte Olof Swänsson Åkerman, dragon i Utanede i Fors, hos landshövdingen om att få anlägga ett nybygge på norra sidan av sjön Gesunden. Jon Olofsson Krångberg, dragon från Krångede och Nils Pärsson Skalberg, dragon från byn Skogen i Ragunda ansökte också de om att få anlägga nybygge på samma trakt, alternativt kom med på Åkermans ansökan. De tre dragonerna erhöll genom Konungens befallningshavares resolution den 15 september 1758 tillstånd till nybyggets anläggande samt beviljande av 14 frihetsår fr.o.m. år 1759 t.o.m. år 1772. Frihetsår innebär befriande från skatt under upparbetandet av nybygget. Därmed kunde nybyggarna påbörja sitt arbete. Nybygget kom att ligga på avfradslandet Selsålandet, mark som Krångede och Dövikens byar arrenderade av kronan (staten).

Krångberg kom inte att stanna länge vid nybygget och det är osäkert om han utnyttjade sin nybyggesrätt överhuvudtaget. Han återvände till Krångede där han hade dragontjänst under skattehemman Nr. 1 som ägdes av Krångbergs far Olof Nathanaelsson. Istället för Krångberg tillkom Stugu-födde Simon Andersson Holmström, som troligen övertog nybygget eller nybyggesrätten av Krångberg. Simon Holmström var officer med korprals grad vid denna tid och kom närmast från byn Skogen i Ragunda där han varit landbonde (arrendator) på byns sergeantboställe från 1752.

Nybyggelsetillståndet omfattade totalt upparbetande av ett 6 tunnlands skattetal stort hemman vilket var detsamma som ett mantal. Vid angivande av tunnlands-skattetalet är det endast den areal bestående av åker som varje år sås som räknas. Eftersom halva åkerarealen på den tiden låg i träda vartannat år så blir den totala projekterade uppodlade åkerarealen till nybygget, omfattande tre gårdar, 12 tunnland vilket motsvarar ca 6 hektar. Fördelningen var från början 2 tunnlands skattetal per gård mellan de tre gårdarna. Nybygget projekterades m.a.o. till att upparbeta ca 6 ha åker. Ska man gå efter de antal frihetsår från skatt nybygget fick tog det troligen uppemot 24 år för nybyggarna att bryta denna areal åker.

Den 25 april 1772 ansökte Strömsnäs nybygge om förlängning av frihetsår och 6 års förlängning beviljades. Den 16 mars 1777 ansökte Strömsnäs nybyggare Eric Nilsson Norberg, Nils Pärsson Skalberg, Anders Simonsson Holmström och Jon Isacsson om ytterligare förlängning av frihetsår och 4 års förlängning beviljades. Sammanlagt fick alltså Strömsnäs-nybyggarna 24 års frihet från skatt fr.o.m. år 1759 t.o.m. år 1782.

Olof Swänsson Åkermans nybygge

Åkerman beskriver i ansökningshandlingarna nybygges-platsen: ”widare är ett litet änge, som är Johan Ersson i Krångede tillhörigt, Skolören kallad hwilket är belägit ther jag utsedt att sätta sielfwa gården”. Byn kom även att kallas för Skålörn/Skålören eller Skålör-nybygget den första tiden. Mycket tyder på att det änge som Åkerman beskriver låg någonstans i närheten av dagens ”Pålssons”. Platsen där Åkerman uppförde sina byggnader låg nämligen precis där Pålssons idag ligger.

Under 1760-talet var det en viss omsättning på nybyggare. Den 20 december 1763 överlät Olof Swänsson Åkerman halva sitt nybygge, motsvarande 1 tunnlands skattetal, till sin bror Anders Swänsson Steenbeck för 100 daler silvermynt. Anders Swänsson Steenbeck flyttade våren 1764 över sjön från Höglunda där han 1758 tagit över det nybygge som Åkermans och Steenbecks far Swän Olofsson Steenbeck tidigare anlagt. Som kuriosa kan nämnas att 1764 var bröderna Åkerman och Steenbeck instämda vid tinget för ”owäsende och fylleri”. Bröderna kom ursprungligen från byn Hammarsgård i Ragunda.

Åkerman gifte sig 1759 med pigan Lisbeta Johansdotter från Stugun. Han flyttade antingen 1764 eller 1765 till Ljungå, Hällesjö för att bli sågverksarbetare. Resterande halva av sitt nybygge, omfattande 1 tunnlands skattetal, sålde Åkerman till Simon Andersson Holmström vars nybygge därefter kom att motsvara 3 tunnlands skattetal. Steenbeck blev inte kvar längre än till slutet av 1760-talet men hans svärföräldrar, gratialisten Hindric (Henrik) Karlsson Nyman med hustru Maria, vilka bott hos Steenbeck blev kvar när denne flyttade.

1768 eller 1769 kom dragon Eric Nilsson Norberg från Svedje i Håsjö till Skålörn och den 29 mars 1770 köpte han nybygget omfattande 1 tunnlands skattetal av Steenbeck för 240 daler silvermynt. Norberg hade 1764 gift sig med Lucia Mattsdotter från Stugun. Steenbeck förbehöll vid försäljningen rätten för svärföräldrarna att bo kvar till deras död. I november 1776 när Henrik Nyman var på resa till Fors för att köpa lax brann stugan de bodde i ner och den 83-åriga hustrun omkom i branden.

Nils Pärsson Skalbergs nybygge

Skalbergs nybygge är ursprunget till bl.a. Näs-gården men också till flertalet andra gårdar såsom ”Backströms”, ”Sahlins” m.fl. gårdar. Platsen där Skalberg uppförde byggnaderna låg rakt nedanför nuv. Näs-gården och i höjd med Åkermans gård, nuv. Pålssons.

Skalberg upplät besittningen av hela nybygget i slutet av 1770-talet till sonen Pär med förbehåll att han skulle komma överens med sina syskon om ersättning till dessa. Skalberg ändrade sig några år senare och skrev den 11 oktober 1781 en överenskommelse med sönerna Pär Nilsson och Wilhelm Nilsson Strömstedt att de skulle ärva hälften vardera av nybygget. Den 15 oktober 1781 utfördes bouppteckning och arvskifte efter Skalberg som då fortfarande levde. De två äldsta sönerna Pär och Wilhelm ärvde mycket riktigt halva nybygget var motsvarande 1 tunnlands skattetal vardera. De övriga barnen Nils, Anica, Anders (Högberg), Jonas och Sigrid ärvde diverse småsaker. Skalberg avled en månad efter arvskiftet.

De första åren delade bröderna gårdsbyggnaderna men 1788 började Wilhelm uppföra nya gårdsbyggnader för sig och sin familj på den plats där nuvarande Näs-gården ligger. Pär hade sin gård kvar ytterligare en tid på ursprungsplatsen längre ned mot sjön.

Wilhelm Nilsson Strömstedt var mellan 1772 och 1779 dragon i Döviken, Ragunda. Liksom för bröderna Åkerman och Steenbeck förekom det ett antal gånger att Strömstedt var stämd vid tinget. Bl.a. för att ha lämnat sin dragontjänst ett par gånger samt för fällande av älgdjur ett par gånger. Vid något tillfälle var han instämd tillsammans med sin svåger, den kände björnjägaren Erik Jonsson i Stugun, vilken han synes ofta ha jagat tillsammans med.

Simon Andersson Holmströms nybygge

Liksom de andra två nybyggena omfattade detta nybygge från början 2 tunnlands skattetal men genom köp av Olof Swänsson Åkerman i mitten av 1760-talet kom nybygget att utökas till 3 tunnlands skattetal. Platsen där Holmström uppförde byggnaderna var rakt nedanför nuv. Gissléns-gården, i höjd med Skalbergs och Åkermans gårdar.

Den 16 mars 1771 ansökte Simon Holmström om överlåtelse av nybygget. Detta till dottern Ingeborg Simonsdotters man, Jon Isacsson från Västerede i Fors, som hon gift sig med 1765, samt till sonen Anders Simonsson Holmström. Den 30 mars 1775 delade Jon Isacsson och Anders Simonsson det gemensamt ägda nybygget i två lika delar och blev då ägare till var sitt nybygge motsvarande 1 ½ tunnlands skattetal. Sonen Anders Simonsson Holmström hade tagit över de gårdsbyggander som fadern uppfört. Svärsonen Jon Isacsson med frun Ingeborg hade uppfört sina gårdsbyggnader på en plats snett nedanför och väster nuv. Anders Nilssons gård, i höjd med de andra tre dåvarande gårdarna. Noteras kan att Jon Isacssons bror Nils Isacsson var nybyggare i Köttsjön.

Anders Simonson Holmström bytte den 18 april 1782 bort sitt nybygge mot Per Ersson Ekströms hemman nr. 3 i Krångede. Anders gav 900 daler kopparmynt motsvarande 50 Riksdaler specie i mellanskillnad och bytet fastställdes den 17 juni 1784. Per Ersson Ekström dog 1785 varefter Ekströms änka Brita Jonsdotter, den 5 januari 1787, sålde nybygget för 36 riksdaler och 32 skilling specie till Pehr Gulliksson från Gisselgård i Ragunda.

Avvittring och skattläggning

I avvittringen 1777 bestämdes inom vilka gränser som Strömsnäs krononybygges mark skulle ligga och skog, slåtter, äng och åker beskrivs. Avvittring kan kort beskrivas vara när kronan (staten) tilldelade byar, hemman och nybyggen mark från de av kronan ägda avfradslanden. Strömsnäs nybygge tilldelades mark från Selsålandets och Målålandets avfradsland. Byns ägor omfattande efter avvittringen totalt ca 7130 hektar. I avvittrings-handlingarna kan man läsa att fyra bönder fanns vid nybygget då, nämligen de ovan omnämnda Eric Nilsson Norberg, Nils Pärsson Skalberg, Anders Simonsson Holmström och Jon Isacsson.

1782 var frihetsåren med befrielse från skatt slut och nybyggarna fick betala en interimskatt fram till 1789 då skattläggning av byn genomfördes. Vid skattläggningen 1789 övergick gårdarna från att vara krononybyggen till att bli kronohemman och varje gård fick ett hemmannummer.

Nr. 1 : Ägdes av Eric Nilsson Norberg och skattade för 1 tunnland (skattetunnland).

Nr. 2 : Ägdes gemensamt av bröderna Pär Nilsson och Wilhelm Nilsson Strömstedt och skattade för 2 tunnland.

Nr. 3 : Bestod av två gårdar vilka vardera skattade för 1 1/2 tunnland. Pehr Gulliksson
ägde den ena gården och Jon Isacsson den andra.

Hemmanen från 1789 till storskiftet 1804

Kronohemman nummer 1

1789 ägdes detta hemman av Eric Nilsson Norberg. Den 6 och 7 november 1797 utfördes bouppteckning och arvskifte efter Norberg som avlidit tidigare under året. Hemmanet värderades till 66,32 Rd. De tidigare gifta barnen Nils och avlidna dottern Märetas son Nathanael Olofsson fick ärva till en summa av 37 Rd vardera. Änkan och övriga barn bodde kvar hemma och inget arvskifte mellan dessa gjordes då.

Den 28 mars 1800 blev Norbergs son Matts Ersson antagen som åbo (ägare) å kronohemmanet nr. 1, mot fullgörande av dess skyldigheter. Matts Ersson var gift med Kerstin Andersdotter från Böle i Ragunda och var vid storskifte 1803-04 ägare till hemmanet som vid skiftet åsattes littera A = nr. 1 om 1 skattetunnland. Mangårds- och ladugårdstomtens läge synes enligt gamla förrättningskartor på Lantmäteriet hela tiden, ända från början, ha legat på samma plats, nämligen där Pålssons-gården ligger än idag.

Kronohemman nummer 2

1789 ägdes detta hemman gemensamt av bröderna Pär Nilsson och Wilhelm Nilsson Strömstedt. Vid storskifte 1803-04 angavs Pär Nilssons del som eget hemman och åsattes littera B = nr 2 om 1 skattetunnland.

Wilhelm avled 1798 varvid änkan Gölin (eller Juliana) Jonsdotter ärvde den hemmansdelen. Deras dotter Brita Wilhelmsdotter ansökte den 2 juli 1799 om tillträde i del av hemman nr. 2 och den 28 mars 1800 blev hon antagen som åbo mot fullgörande av dess skyldigheter. Vid storskiftet anges emellertid modern fortfarande som ägare. Liksom för Pär Nilssons hemmansdel angavs även denna hemmansdel som eget hemman vid skiftet och åsattes littera C = nr 3 om 1 skattetunnland. Vid storskiftet företräddes Juliana av svärsonen Olof Ersson från Stugun som gift sig med Brita. Olof Ersson stod efter storskiftet som hemmanets ägare.

Redan 1789 hade Wilhelm uppfört gårdsbyggnader där Näs-gården ligger idag. På storskifteskartan från 1804 kan man se att Pär då hade flyttat upp och/eller uppfört nya gårdsbyggnader till ett nytt läge väster om och strax bredvid Strömstedts gårdstomt. Den gamla tomten har då blivit åker och där den nya kom att ligga finns idag ingen byggnad men där stod förr logen till Näs-gården.

Kronohemman nr 3

1789 bestod detta hemman av två gårdar vilka ägdes av Pehr Gulliksson och Jon Isacsson. Vid storskiftet stod Gulliksson fortfarande som ägare till den ena gården som i skiftet angavs som eget hemman och åsattes littera D = nr. 4 om 1 1/2 skattetunnland.

Jon Isacsson stod även han fortfarande vid skiftet som ägare till den andra gården under hemman nr. 3. Denna gård angavs vid skiftet som eget hemman och åsattes littera E = nr. 5 om 1 1/2 skattetunnland.

Vid storskiftet 1803-1804 låg Pehr Gullikssons gårdstomt fortfarande kvar rakt nedanför nuv. Gisslens-gården och i jämnhöjd med nuv. Pålssons. Idag finns endast några nyponbuskar kvar där i gränsen mellan Gisslens och Näs ägor.

Jon Isacssons man- och ladugårdstomt låg också den som sagt längre ned mot sjön från början och i jämnhöjd med de tre andra gårdarna som fanns då. Natten mellan den 13 och 14 april 1795 brann emellertid Isacssons gård ner. I stort sett allt på gården synes ha brunnit upp men han fick någon form av försäkringsersättning från Ragunda Tingslags fullmäktige omfattande 64 Rd. På platsen kan man fortfarande idag se resterna av husgrunden och skorstensmuren. Nya gårdsbyggnader uppfördes på ett nytt läge vid f.d. Nordins där gårdstomten kom att ligga ända till slutet av 1960-talet då det sista boningshuset revs.

Förutom Isacssons gårdsbyggnader fanns även ett torp som låg på Isacssons mark, närmare bestämt lite nordöst om f.d. Hilding Mattssons. 1793 upplät Isacsson denna torplägenhet till sin dotter Märta och dennes man Nils Johansson såsom dotterns jordalösen. I vissa handlingar omnämns detta torp som ”Åkermantorpet” vilket säkert härrör sig från att torpet anlades på den mark som Jon Isacssons svärfar Simon Holmström köpte av Olof Åkerman omkring 1765.

Bynamnet

De första tiotalet åren gick byn under namnet Skålörn. Detta namns ursprung är osäkert men efterleden är ju ordet ”ör” vilket betyder grusbank i eller vid vatten. Innan sjön blev reglerad så blev det vid lågvatten på somrarna en grusbank eller ett ör vid stranden vilket förklarar efterleden. Förleden är däremot mångtydig. Ortnamnsforskaren Bertil Flemström menar att den sannolikaste tolkningen är att namnet är en bildning som hör samman med ”skvala”, ”plaska”. Han menar att en tolkning av Skålören som ”grusbanken, stenarna, mot vilka vattnet hörs skvala” är sakligt sett välmotiverat.

Framlidne Jonas Andersson i Strömsnäs hade en annan teori om namnets ursprung. Nämligen att platsen fått sitt namn på den tiden riksgränsen gick i dessa trakter. Den skall ha gått, norrifrån räknat, från Fulltuvan söderut till det storslagna Drågeberget vid Ammerån, vidare till Råberget och sedan till Borstenhammaren vid Gesundsjön. Därifrån över till sjöns södra sida och där belägna Domsäter. Namnet Skålörn lär då ha tillkommit genom att nykomlingar som för första gången passerade riksgränsen där drucko en ”Guldbensskål”. Ändelsen –örn enligt ovan.

Min egen teori är att namnet har sitt ursprung i det fornnordiska ordet ”Skåle” i betydelsen ”avlägset hus där man bor tillfälligt” samt att ändelsen ”-örn” kommer sig just av det ör som bildades vid lågvatten nere vid stranden. Den teorin finner faktiskt stöd hos Bertil Flemströms tolkning av bynamnet Skålan i sydvästra Jämtland.

Bynamnet Strömsnäs förekommer i skrift första gången i slutet av 1760-talet. Mellan 1768 och 1772 används båda namnen om vartannat. Hur detta namn uppstått är det ingen som säkert vet men Bertil Flemström anger att ordet ”näs” lär åsyfta en bred udde i sjön. Den gamla landsvägen och f.d. pilgrimsvägen gick från Selsviken över skogen till Fiskviken och då är det lätt att uppfatta markområdet mellan Selsviken och Fiskviken som ett stort, avlångt näs i sjön. Hur förstavelsen Ströms- kommit till är däremot svårare att lista ut eftersom det mest troligt aldrig varit särskilt strömt i den norra delen av Gesunden då strömfåran går längre mot Höglundasidan.

En teori som framkom vid Strömsnäs 250-årsjubileum den 3-5 juli 2009 är att förleden ”Ströms” är plockat från sista delen av Simon Andersson Holmströms efternamn. Byn skulle alltså vara uppkallad efter en av nybyggarna. Denna teori lades fram av tre av varandra oberoende personer och måste betecknas som mycket sannolik. Detta eftersom de båda byarna på andra sidan sjön, Höglunda och Borglunda, båda är uppkallade efter en av nybyggarna på respektive plats vilket visar att detta var vanligt och brukligt. Simon Holmström var också, efter köpet av Åkermans halva nybygge, den nybyggare som ägde största gården. Dessutom var han officer med korprals grad och de andra två nybyggarna ”bara” dragoner vilket säkert hade betydelse i den ”rangordning” som säkert fanns mellan nybyggarna. Om förleden skulle ha kommit av ett strömmande vatten torde inte s-et efter ”Ström” funnits med heller utan det faktum att det finns ett s tyder också på att det är en person som avses med ”Ströms”.

Tidigare bosättningar?

Det mesta tyder på att den första längre stadigvarande bosättningen som skett på platsen för Strömsnäs by inleddes just vid nybyggets anläggande från år 1759. Det finns emellertid saker som tyder på att det funnits, om inte långvarig så i varje fall kortvarig bosättning tidigare på platsen. Just namnet ”Skålörn” kan tyda på just det eftersom ordet ”Skåle” enligt fornvästnordiskan har betydelsen ”stort rum”, ”hus som ligger bredvid det egentliga boningshuset” eller ”avlägset hus där man bor tillfälligt”.

Jon Isacsson

Om Jon Isacsson och hans förfäder har hans sonsonsson Jonas Byström, född 1842 i Strömsnäs, senare bosatt i Pålgård, berättat och Byströms brorsson Martin Mattsson har nedtecknat berättelserna. Om sanningshalten i det som berättas är osäkert och man kan kanske se det som skrönor men någon form av ursprung till berättelserna finns det säkert.

På 1500-talet skulle norska män till fots ha vandrat ner efter Indalsälvens floddal och några av dessa slog sig ner i Västerede och började där odla och bygga. Bland dessa norrmän fanns två bröder ”Samses” varav den ene hette ”Dunder”. Denne Dunder, som påbörjade ”Hans Lunds-gården” i Västerede, lär ha varit Jon Isacssons förfader och ska ha blivit närmare 100 år gammal.

Jon Isacsson var en väldig jägare och fångstman och ska ha tagit död på ett otal älgar och 14 björnar. Om hans jaktbedrifter och stora jaktlycka berättades det många historier på 1800-talet. Bland annat berättades det att de övriga bönderna i Strömsnäs kommit överens med Jon om att de skulle ut och jaga en söndag på senhösten. Kamraterna skulle säga till hos Jon på morgonen då det skulle bära iväg till skogs. Eftersom det dröjde på morgonen och inga jägare syntes till gick Jons hustru upp mot granngården för att se hur det var fatt. Då fick hon reda på att de andra smugit sig iväg utan att säga till Jon. Hon talade om detta för sin man som svarade; ”Jag går ensam, lägg i mat i väskan. Jag går väl åtminstone till änget och arbetar lite på den nya ladan där.” Jon gick till sitt änge och klöv väl några brädor en stund men hur det var tog han bössan och gick västerut i skogen. Han hade inte gått lång stund förrän han mötte två stora älgoxar. Den ene stöp med ett skott men den andre var ilsken och anföll Jon som inte hann ladda om sitt gevär utan måste springa undan och ta skydd bakom en stor tall. Under sitt springande hade han tappat kulorna. Jon var dock inte en rådlös man utan gjorde sig kulor av årderpinnar och sköt. Älgoxen gick ut i en lok och stod där då Jon gick hem. Då han kom hem sade han till sin hustru att ”nu får du lösa Loppa för nu har vi kött nog”. Det var nämligen så att de den hösten inte hade något att slakta och därför hade tänkt att de kanske blev tvungna att ta död på sin get Loppa för att få sig lite kött.

Just denna dag fick Jon påhälsning från en bekant i Stugun och denne följde med till skogen för att hämta köttet. Då de kom till den plats där Jon stridit med den ilskna älgoxen låg denne död invid loken. Jaktkamraterna från granngårdarna, som smög sig ifrån Jon på morgonen, gick i tre dagar och kom hem med endast några järpar och ekorrar. Dessa hade hundar men Jon brukade jaga utan hund. Efter den betan brukade granngårdsgubbarna be om att få följa Jon på jakt.

I en annan jakthistoria om Jon Isacsson berättas att han var till Greningen på ett bröllop. I samma skede hade han ”ringat” en björn i Storflohöjden. Gubbarna i Greningen ville ”köpa in sig i ringen” och de kom sams med Jon om ett pris av fyra tunnor korn. På en viss bestämd dag samlades gubbarna i Gammelbodarna och begav sig till björnidet. Greningegubbarna, som var mindre erfarna vid björnjakt än Jon, var utrustade med fina silverbeslagna bössor och ville naturligtvis skjuta björnen i idet. Jon hade sitt säkra björnspjut med sig och var tämligen missbelåten med sina jaktkamrater. De fick emellertid tillåtelse att begagna sina bössor men för varje gång de satte ned sina bössmynningar till idet för att skjuta så passade björnen på att dra till sig bössan. Till slut blev Jon arg och tog sitt spjut och bössa och skred till verket. Han stötte in spjutet i idet och när björnen drog till sig det sköt han björnen med bössan. Greningeborna hade fått alla sina bössor förstörda av björnen!