På gång i byn

  • 5 augusti, 2017 10:00Loppis Strömsnäs föreningshus
AEC v1.0.4

Sagor

 

För mycket länge sedan bodde i Östra Jämtland två jättar Jappen och Skytten, samt tusental troll och vettrar. Jappen med sin familj bodde i det stora berget norr om och ej långt från den stora sjön Gesunden. Skytten bodde i det stora Vettaberget på södra sidan av den stora sjön Gedunsen, som torrlades av Vildhussen för snart två hundra år sedan.

Skyttens, rätta namn var Vetten, han hade ingen familj. Som inneboende och grannar hade han troll, skogsrån och vettrar, vilka vore hans vänner och nyhetsförmedlare. Namnet Skytten blev hans öknamn genom en händelse som här ska berättas.

Mitt emot Vettabergen vid sjön Gedunsen bodde några människor, vilka ej förorsakade Vettern och hans vänner besvär eller förargelse. Nej det var snarare, vad Vettern själv tyckte, ett nöje att sitta uppe p å berget och se på vad dessa människor sysslade med.På sista tiden hade han iakttagit, att det skett en viss förändring hos människorna. De hade upphört att sätta ut små barn i skogen och ej heller hade det kommit gamla män för att ättestupa från hans berg. Det var något underligt på gång, men inget som störde.

Men en vacker dag hände det. Människorna hade till Vettens förvåning gjort en hög ställning av långa stockar och i dennes topp fäst en stor klocka, en kyrkklocka. Vad månde detta betyda? En vacker sommarafton började klockan svänga och välljudande toner välvde ut över den fagra nejden. Människorna samlades på slätten vid klocktornet, huset och kyrkan som de tidigare byggt Jätten Vetten och trollen på berget greps av skräck och lämnade sitt berg i vild flykt. Vetten sprang västerut och var på rekordtid vid Gesundsjön.

Vid Gesundsjön hade Jappen med sin gumma gått upp på deras berg för att njuta av den vackra sommaraftonen. Den spegelblanka sjön glittrade av den nedgående solens strålar. Men vad som mest fröjdade deras föräldraögon, var nog deras barns lek i den stora plaskdammen, vilken deras kärleksfulle fader ställt iordning åt dem. Jättemor hade alltid varit så jätteängslig, när hannes barn hade varit ute på vågade simturer i den stora sjön. Men vad finge de se från sin utsiktsplats? Jo, en annan jätte på andra sidan sjön. Det var Vetten, som med ilskna vrål och underliga beteenden störde deras aftonstund. Av fullt godtagbara skäl blev Jappen förgrymmad. Han reste sig och skrek så att det dånade i berget: VAD gör Du här på mina marker? Nej, knalla Dig härifrån och det med detsamma, under det han rusade ned till sjöstranden. Vad Vetten svarade utelämnas här. Vad skulle vi människor svarat på en så föga vänlig uppmaning?

Omtalas kan, att när Jappen kom fram till sjöstranden besvarades hans uppmaning med en livlig stenkastning. Tack vare Jappens uppmärksamhet och ett mycket gott fotarbete, undgick han att träffas av Vettens projektiler. Bommarna markerades med allt som av hån kunde läggas i rösten av Jappen med ropet ”SKYTTEN”. Bergens eko deltog med sina ”Skytten, Skytten ”. Jappens markering torde i avsevärd grad bidragit till stridens upptrappning. Att striden varit hård kan vi än idag fastslå av att på sjöstranden och i den intilliggande skogens många och stora stenar, med märken av VettenSkyttens tumme och fingrar.

Våra jättar är nu ett minne blott. Ett minne väl bevarat i namnen: Skyttesvedjan, Japptjärnnäset och jättebarnens plaskdamm Japptjärn.